”Jag kan inte låtsas vara Erik Karlsson”

JÖNKÖPING. Efter fyra säsonger i Malmö Redhawks är nu backen Nils Andersson klar för sin tredje SHL-klubb och 26-åringen hoppas att HV71 har koll på vilken typ av spelare det är de har fått.
– Jag tror inte riktigt att jag kan låtsas vara Erik Karlsson, säger Andersson till Betsson.

Umeåsonen Nils Andersson är på väg in i sin första säsong med HV71 och har så sakteliga börjat hitta rätt i Jönköping efter flytten från Malmö. Lägenheten bjuder på en fantastisk utsikt över Vättern, men…

– Det är verkligen bara hockeymöbler ännu så länge. Det är inte jättepopulärt hos en designintresserad flickvän som pendlar från Köpenhamn, konstaterar Andersson med ett leende.

Flytten från Malmö Redhawks innebär som sagt inte bara en ny utmaning på isen för 26-åringen, utan även på det privata planet eftersom flickvännen Rose bor kvar i Köpenhamn. Speciellt jobbigt tycks han dock inte anse att distansförhållandet är att hålla vid liv.

– Det är perfekt egentligen. Nu får jag ju längta efter henne, plus att jag ändå inte är så skön att hänga med under vinter, säger Andersson och fortsätter:

– Nu när vi har hängt varenda helg sju veckor i rad så kan jag för första gången på länge faktiskt längta efter att spela Playstation, så det blir ju också roligare, säger han och skrattar.

Beslutet att lämna Malmö efter fyra säsonger fattade han relativt omgående efter förra säsongen, men trots avskedet så menar backen att han har Redhawks att tacka för mycket.

– Jag tänkte väl att jag var sugen på ett miljöombyte och kände att jag hade ytterligare ett kliv i mig. Det skulle bara komma ut och jag ville ge mig själv möjligheten att ta nästa steg. Jag aviserade det för Malmö ganska tidigt och jag hade inte hört någonting om förlängning med Malmö innan det heller, så det var väl ganska ömsesidigt det beslutet. Jag ville ge Malmö möjligheten att göra upp planer för nästa år också och flagga för att jag inte skulle bli kvar, säger Andersson.

– Jag har haft fyra fantastiska år i Malmö och har utvecklats jättemycket. När jag kom till Malmö så var jag inte en SHL-spelare, utan jag var etablerad på en allsvensk nivå och nu när jag lämnar Malmö så är jag en etablerad SHL spelare och en betydligt bättre ishockeyspelare. En stor del i det är den utbildning som jag har fått i Malmö och den miljö som jag fått ta del av där.

Läs allt om HV71 i vår SHL-bibel

Beslutet att flytta till Jönköping var dock inte helt enkelt. Intresset fanns från utländska klubbar där pengarna hade varit större, men tillslut lockade HV71 mer än någonting annat.

– Det fanns intresse från andra ligor och även konkreta bud, men jag kände någonstans att de buden som kom inte kändes helt rätt, så jag valde att passa på dem. Det var från, eh… inte NHL men några av de andra ligorna och då kände jag att ”vart skulle jag se att jag fick störst utveckling för att kunna ta det här klivet?”. Jag vet att jag har en växel till att ge i SHL fortfarande och HV behövde en back med min roll och mina kvaliteter. Samtidigt så visste jag att det fanns spelare i HV som jag funkade bra med både på planen och vid sidan av planen som kunde ställa ytterligare krav på mig och göra mig själv bättre och att jag samtidigt kunde steppa upp ett steg.

– Så fort jag egentligen tog beslutet och kom hit så kändes det rätt från start. Jag är verkligen glad att det blev såhär och att det inte blev något som jag inte kände helhjärtat för. Något som jag inte kände mig sugen på eller taggad på, utan att det känns såhär bra. För det vet man ju aldrig annars innan man har tagit klivet och nu när jag har tagit klivet så känns det jättebra att det blev här.

Att intervjua Nisse Andersson är inte som att intervjua den stereotypiske hockeyspelaren med de standardiserade svaren, utan istället är det en tänkare som tar god tid på sig att resonera högt med sig själv fram till ett svar. Det är någonting som visar sig tydligt när vi börjar prata om drivkraften bakom hockeyn och viljan att vinna stora titlar kontra att ha ett bra socialt liv med familj och vänner vid sidan av isen.

– Ibland förstår jag inte ens själv vad jag vill med de bitarna, men ju äldre jag blir så börjar jag ju förstå när det var jag mått bra och när jag tyckt att hockeyn har varit som roligast. Jag kommer ofta tillbaka till att det varit när jag kände mig bidragande, när jag är behövd, när jag fortsätter att utvecklas och blir bättre och när jag spelar i ett vinnande lag. Då tycker jag att det är skitkul med hockey. Jag känner mig stolt över det jag gör, jag mår bra och har glädje i vardagen och tycker det är allmänt kul med livet, säger Andersson.

– Så det jag försöker göra när jag väljer klubb är att jag försöker sätta mig i den positionen där jag har störst möjlighet att få de bitarna på plats, men även om jag strävar efter att göra det så vet jag att det kommer vara flera av de här åren som jag har kvar, och som jag har haft, där jag inte får alla de här bitarna att vara på plats. Då är det inte så roligt. Då är det ett skittufft jobb med jättestor press där man offrar väldigt mycket och de åren så får man inte ut något av det här roliga. Samtidigt så när man vänder på det, när man får de här bitarna på plats, då är det ju det absolut bästa som finns. Då är det liksom… större kickar i livet får man ju inte än när man är med och vinner och känner att man är bidragande till det. Dessutom ger det mig förutsättningar att hålla på med det jag verkligen brinner för efter karriären.

Du är inte rädd för att du, efter att ha tagit ett ”moget” beslut att stanna i SHL en säsong till, ska känna att ”skit, nu har tåget gått”?
– Vi ska ju inte lura oss själva att CSKA Moskva har kastat 12 miljoner netto på mig.

Då hade du inte suttit här?
– Nej, men alltså nu är ju inte det verkligheten. Någonstans tar man ju det här mogna beslutet i en tro att i den stora bilden så är det inte ett steg i sidled utan det är ett steg framåt. Självklart kommer det att vara saker efter karriären som man känner att man kunde gjort annorlunda, men samtidigt har jag tagit ett så välinformerat beslut som möjligt nu och jag hade inte gjort något annat val här och nu. Att saker i efterhand kan belysas på olika sätt och om man börjar fokusera på det, då kan man nog ganska snabbt börja komma in i en destruktiv spiral. Så att, jag tror inte att det är något man ska rekommendera, att tänka så, men det är ju klart att det finns vägval som man har funderat över i karriären. ”Var det där helt rätt? Kunde jag gjort sådär?”

Andersson blev aldrig draftad av någon NHL-klubb och har aldrig varit över på andra sidan Atlanten för att testa lyckan, men en gång dök chansen upp.

– Jag var inbjuden till ett camp i Chicago, med Chicago Blackhawks, där jag hade en liten känning i en axel som visade sig vara ingenting. Så jag var tvungen att tacka nej till det här lägret eftersom att jag ville inte riskera någonting för Malmö, men såhär i efterhand hade jag ju kunnat åka för det var inget fel med min axel. Då kände jag ju att ”Shit! Jag hade ju kunnat vara på Chicagos camp och dragit på mig Chicago Blackhawks-tröjan”. Den chansen kommer ju aldrig att komma igen, säger han.

– Det var ingen skada såhär i efterhand. Men min erfarenhet är att det är huruvida du kommer ihåg vad som är viktigt, vad som utvecklar de här delarna som avgör vart det är du landar, i det här fallet hockeydelarna, som kommer att ta dig långt inom hockeyn. Om man fokuserar på de delarna så kommer de andra bitarna att falla på plats. Kanske inte som du trodde att de skulle göra, men det kommer ändå att ta dig längre än vad du trott. Jag påminner mig själv om det hela tiden, istället för att fokusera på de här valen och istället för att fokusera på vad som kunde ha varit, så försöker jag hela tiden blicka tillbaka och se vad jag kan göra för att bli lite bättre. Jag blir hellre överraskad av de positiva grejerna, än att hela tiden fokusera på att ”skit! Jag kunde kommit med i landslaget om jag bara gjort det målet”. Det är så sjukt många tillfälligheter så istället, lämna det liksom lite åt ödet istället.

Det måste vara lätt att bli knäpp ju.
– Ja, det är jättejobbigt energimässigt att hela tiden älta saker och ting. Jag måste jobba på det, för om jag inte gör det då blir jag knäpp.

Kolla in hela Betssons SHL-bibel

Vi lämnar lägenheten och utsikten för en promenad längs Norra Strandgatan på väg mot tågstationen och samtalet fortsätter. För det blir lätt just ett samtal med Nisse Andersson istället för en regelrätt intervju.

Om vi pratar lite HV71. Det känns ju som en klubb och ett gäng supportrar som, i modern tid, knappt vet hur det är när det går riktigt dåligt. Det verkar vara så otroligt mycket vinnarkultur här.

– Växjö stack väl ut litegrann där. De har ju faktiskt gått bra, men då var det ändå kvalserien och frågan om de skulle lyckas eller inte. Det var ändå jävligt mycket som stod på spel. Djurgården hade precis åkt ur när jag kom dit och det fanns en känsla av ”nu eller aldrig”. I Malmö likaså. De hade också åkt ur så det var skitmycket på spel. Här är det såhär: ”Jaha, kommer vi gå till slutspel eller inte och hur långt kommer vi gå?”. Det blir väl kul att se, förhoppningsvis kan vi komma tillbaka till guldåret för två år sedan. De säger att det är en stor press och det är klart att det är en stor press att fansen inte blir helt nöjda om vi inte vinner, men samtidigt så… Det har ju gått väldigt bra ändå under många år här.

Det låter ju som en jäkligt bra miljö att verka i. I alla fall om du är van att prestera under maximal press.
– Ja alltså, det blir ju kanske den här klassiska frihet under ansvar. Du är ju tvungen att ligga på dig själv eftersom du kommer ha en tränare som nästan uppmuntrar, alltså, om du gör ett misstag så: ”Fortsätt och göra det, försök och göra det, hoppas du blir bättre till nästa gång”. Alltså den mentaliteten kontra att det i andra klubbar kan vara ”om du inte sätter den här passningen då har vi inget lag nästa år”. Då blir det ju lite mer press och då kan det bli lite mer gipsade händer än vad det blir här.

Med din spelstil så känns det ju som att det är lätt att känna att du kan börja spela som Erik Karlsson fullt ut.
– Ja, men jag tror man får sparken då i såna här klubbar. Det är liksom ingenting konstigt för dem att försöka ta in en annan spelare som kanske kan göra det ännu bättre än mig, så jag tror inte riktigt att jag kan låtsas vara Erik Karlsson. Jag tror mycket på att om man gör en bra research på vad det är för typ av person man har att jobba med, så vet man att jag till exempel, som kanske ofta sätter alldeles för mycket press på mig själv, ofta grubblar över varje situation 2000 gånger. Då kanske jag inte behöver påminnas om den situationen och ännu hårdare trycka in ett misstag för att jag kommer redan att ligga och grubbla över det klockan tre på natten en tisdagsmorgon. Då kommer jag vara helt inne i den där felpassen.
– Här känns det som att jag kommer få bra möjligheter att grubbla så lite som möjligt. 

/Mårthen Bergman

LÄS ALLA VÅRA SPELARINTERVJUER