Självtest 
Spelgränser 
Spelpaus 
Vi listar Wimbledons 10 bästa matcher genom tiderna
11 min
Wimbledon har såklart levererat mängder av legendariska matcher genom åren, och att ranka dem är snudd på omöjligt. Vi tänker dock göra ett försök. Här är de, enligt oss, tio bästa och mest minnesvärda matcherna som spelats i turneringens 150-åriga historia. Alla Wimbledon odds hittar du på vår sajt.
Topp 10 bästa herrmatcherna i Wimbledon
1. Rafael Nadal mot Roger Federer (2008, final)
Det är omöjligt att inte tänka på Wimbledon-mästerskapen och det epos som bevittnades i finalen 2008. Nadal och Federer ställdes mot varandra igen för tredje året i rad i finalen (efter att ha mötts flera gånger under sina karriärer och skapat en av de största rivaliteterna). De producerade en av de bästa tennismatcherna världen någonsin skådat.
Totalt fem set krävdes för att hitta en vinnare, där spanjoren besegrade den schweiziska legendaren. Efter två regnavbrott vann Nadal matchen med 6–4, 6–4, 6–7 (5–7), 6–7 (8–10), 9–7 efter 4 timmar och 48 minuters spel (den längsta tiden vid den tidpunkten). Federer hade inte blivit besegrad i Wimbledon sedan 2002 före den matchen, efter att ha haft en vinstsvit på 40 matcher.
2. Björn Borg mot John McEnroe (1980, final)
I finalen av 1980 års upplaga av turneringen bjöd Borg och McEnroe på en av de bästa sammandrabbningarna som All England Club någonsin hade bevittnat. Matchen har blivit känd för sitt tiebreak i fjärde set, då det krävdes totalt 34 poäng för att det skulle avgöras.
Duon hade en härlig rivalitet genom hela sina karriärer, men den här gången fick amerikanen ett övertag i fjärde set och vann tiebreaket med 18-16. Borg fick dock sista ordet då han vann femte set och säkrade segern efter 3 timmar och 53 minuter med 1–6, 7–5, 6–3, 6–7 (16–18), 8–6.
3. Novak Djokovic mot Roger Federer (2019, final)
Federer var återigen involverad i den längsta finalen som någonsin ägt rum i Wimbledon, efter att ha överträffat den matchtid som han och Nadal hade satt 2008. Den här gången mötte han en annan av sina långvariga rivaler, Djokovic.
Nästan fem timmar (4 timmar och 57 minuter) behövdes för att utse en vinnare, vilket skulle sluta till serbens fördel. Djokovic lyckades kämpa sig tillbaka och räddade två mästerskapspoäng i det femte setet för att sedan vinna i tiebreak. Faktum är att vart och ett av de tre set han vann var genom tiebreak, och Djokovic tog hem matchen med 7–6 (7–5), 1–6, 7–6 (7–4), 4–6, 13–12 (7–3).
4. John Isner mot Nicolas Mahut (2010, första omgången)
Det är inte ofta en match i första omgången är så minnesvärd. Men mötet mellan Isner och Mahut 2010 kommer att bli ihågkommet av fansen av två skäl. Tiden det tog att få matchen avklarad och längden på femte set. Om du tyckte att 2019 års finals femte set var långt, kommer du att få en chock.
Isner och Mahut kämpade under en tredagarsperiod på grund av regn och förseningar. Den officiella tiden för matchen var 11 timmar och 5 minuter. Isner avslutade matchen med 112 ess (Mahut hade 103) och vann med 6–4, 3–6, 6–7 (7–9), 7–6 (7–3), 70–68. Totalt 183 game spelades, vilket tog nästan en halv dag att slutföra i realtid.
5. Andy Murray mot Novak Djokovic (2013, final)
Finalen 2013 gav äntligen lite patriotiskt jubel till Wimbledon, då Andy Murray blev den första brittiska mästaren sedan Fred Perry vann 1936. Det blev en anmärkningsvärd tävling för många på grund av det nationella tryck som hade lagts på skottens axlar att ta hem titeln.
Han mötte Djokovic i final, men stod emot alla prövningar som serben erbjöd med felfritt spel. Han skulle så småningom avsluta den 77 år långa väntan på en hemmamästare med en seger i raka set, och vinna med 6-4, 7-5, 6-4.
6. Roger Federer mot Pete Sampras (2001, fjärde omgången)
Inte nödvändigtvis den mest anmärkningsvärda matchen som någonsin ägt rum på Wimbledons gräsbanor, men fjärde omgången och mötet 2001 mellan Federer och Sampras kan betraktas som det ögonblick som förändrade den ikoniska turneringen för alltid.
Sampras hade redan skapat sitt arv i Wimbledon, medan Federer hade inlett sitt med en seger över amerikanen. Han skulle som 19-åring avsluta Sampras 31 matcher långa vinstsvit i mötet, genom att vinna en femset-rysare med 7-6, 5-7, 6-4, 6-7, 7-5. Det startade hans otroliga klättring till toppen och gav världen en av de bästa tennisspelarna i historien.
7. Boris Becker mot Kevin Curren (1985, final)
Becker skrev historia i Wimbledon-mästerskapen 1985, då han vid bara 17 års ålder blev den då yngsta mästaren någonsin att vinna en Grand Slam-turnering. Det som gjorde hans seger ännu mer anmärkningsvärd var att han också var oseedad.
Han skulle möta Curren i finalen efter att amerikanen hade besegrat McEnroe och Jimmy Connors i kvartsfinalen och semifinalen och blev därmed den första spelaren att slå de två i samma Grand Slam. Genom att göra det bröt han en svit på fem raka finaler för McEnroe, som också var den regerande mästaren. Becker lät sig dock inte skrämmas, då han lyckades vinna med 6–3, 6–7 (4–7), 7–6 (7–3), 6–4.
8. Pat Rafter mot Goran Ivanisevic (2001, final)
Ivanisevic hade ett Askungen-ögonblick på Wimbledon-banorna, efter att ha ställt upp i tävlingen 2001 som ett wildcard.
Under hela turneringen besegrade han tidigare och framtida ettor som Carlos Moyá, Andy Roddick och Marat Safin innan han besegrade Tim Henman i semifinalen. I finalen skulle han möta tvåan i världen 2000, Pat Rafter, och säkra en övertygande seger med 6–3, 3–6, 6–3, 2–6, 9–7.
9. Lleyton Hewitt mot David Nalbandian (2002, final)
I 2002 års upplaga slogs Hewitt och Nalbandian om segern i finalen, där australiern vann med 6–1, 6–3, 6–2 i raka set.
Det som gjorde den här matchen anmärkningsvärd var att den markerade framväxten av en ny generation spelare. Tennisens äldre dominanter vid den tiden (Sampras senaste Wimbledon, Andre Agassi och många andra) hade alla misslyckats med att prestera som förväntat i turneringen. Förutom Hewitt och Henman hade de 17 bäst seedade spelarna blivit utslagna före den fjärde omgången.
10. Carlos Alcaraz mot Novak Djokovic (final 2023)
Djokovic gick in i finalen 2023 som fyrfaldig regerande mästare och såg ut att vara säker på att vinna sin femte titel i rad. Alcaraz stod i hans väg som 20-åring och visade omedelbart att han skulle bli en av tennisens framtida storheter.
Spanjoren vann över fem set, då han säkrade en seger med 1–6, 7–6 (8–6), 6–1, 3–6, 6–4 i en match som varade i 4 timmar och 42 minuter, vilket gjorde den till den tredje längsta Wimbledonfinalen i historien. Alcaraz seger avslutade Djokovics 10-åriga svit av att inte förlora på Centre Court, medan han själv vann sin första stora match på gräs, efter att bara ha spelat 18 professionella matcher på underlaget under sin karriär.
Topp 10 bästa dammatcherna i Wimbledon
1. Martina Navratilova mot Chris Evert (1978, final)
Damfinalen 1978 blev startskottet för Navratilovas stora karriär, då hon lyckades besegra sin största rival, Evert. Det var ett anmärkningsvärt ögonblick i historien, eftersom det var den första av hennes 18 stora singeltitlar, och rekordet med nio i Wimbledon.
Navratilova kom tillbaka från att ha förlorat första set och vann de två kommande seten. Med sina 2–6, 6–4, 7–5 tog hon sin karriär till nya höjder och gav sig grunden till att bygga upp in status som legendar.
2. Serena Williams mot Venus Williams (2002, final)
Finalen i 2002 års upplaga av tävlingen kommer att gå till historien som den första i modern tid där två systrar mötte varandra. De två var båda på toppen av sitt spel och höll fortfarande på att bygga upp sina karriärer vid den här tidpunkten.
Serena skulle gå segrande ur striden mot sin äldre syster, tillika tvåfaldiga regerande mästaren, och vinna sin första titel med 7–6 (7–4), 6–3. Det var starten på en dominans i sporten som pågick i två decennier.
3. Patricia Hy-Boulais mot Chanda Rubin (1995, andra omgången)
Även om de aldrig lämnade ett bestående arv inom tennisen, hade både Hy-Boulais och Rubin en anmärkningsvärd match i Wimbledon, då deras match i andra omgången 1995 för alltid kommer att vara en del av tennishistorien.
Rubin skulle slutligen vinna och gå vidare till tredje omgången. Det tog henne dock 3 timmar och 45 minuter att avancera. Hon vann slutligen med 7–6 (7–4), 6–7 (5–7), 17–15, då totalt 58 game spelades mellan de två på bana 16.
4. Steffi Graf mot Gabriela Sabatini (1991, final)
Graf och Sabatini hade en stor rivalitet och spelade mot varandra 40 gånger mellan 1985 och 1995. En av dem var 1991 i Wimbledon-finalen.
Det var en anmärkningsvärd match då Graf lyckades rädda två matchbollar och besegra argentinaren med 6-4, 3-6, 8-6 och därmed ta hem sin tredje singeltitel i Wimbledon och sin tionde Grand Slam-titel i singel. För Sabatinis del nådde hon aldrig någon annan stor final.
5. Martina Navratilova mot Zina Garrison (1990, final)
Wimbledon 1990 var en turnering som Navratilova kommer att minnas av många anledningar. Det var en turnering där hon inte förlorade ett enda set under turneringen, för fjärde gången. Det var också hennes nionde Wimbledon-final i rad, som hon vann, och hennes nionde och sista titel i turneringen.
Hon besegrade Garrison med 6–4, 6–1 i raka set och tog hem pokalen, vilket tangerade rekordet som Evert hade satt i Open Era.
6. Venus Williams mot Lindsay Davenport (2005, final)
Venus vann sin tredje Wimbledon-titel i singel 2005 när hon besegrade Davenport i tre set. Hon räddade en matchboll och vann med 4–6, 7–6 (7–4), 9–7, i vad som var en returmatch av finalen år 2000, och blev därmed den första kvinnan att göra det under Open Era.
Det som dock gjorde den här matchen mer anmärkningsvärd var att det var den längsta damfinalen i mästerskapets historia. Den varade i 2 timmar och 45 minuter, då paret bjöd på en uppvisning i kvalitetstennis på gräs.
7. Steffi Graf mot Lori McNeil (1994, första omgången)
1994 års upplaga av Wimbledon inleddes med en stor skräll, då Graf åkte ut mot Lori McNeil i första omgången. Det var anmärkningsvärt eftersom det satte stopp för Grafs svit av att nå kvartsfinal i de senaste 31 Grand Slamsen, som sträckte sig över nästan 10 år (ända till US Open 1985).
Hennes tidiga utslagning var första gången i Open Era som en regerande mästare förlorade i första omgången, när de försökte försvara sin titel.
8. Billie Jean King mot Evonne Goolagong Cawley (1975, final)
Kings erfarenhet räckte för att hon skulle kunna segra förbi Goolagong Cawleys i finalen 1975, då hon vann i raka set med 6–0, 6–1.
Det är fortfarande en anmärkningsvärd prestation med tanke på hur överlägset amerikanskan vann mot sin australiska motståndare, då hon tog sin sjätte och sista Wimbledon-titel och även sin sista av 12 Grand Slams.
9. Virginia Wade mot Betty Stöve (1977, final)
Under Wimbledons hundraårsjubileum kunde Storbritannien fira det ordentligt, då Wade lyckades besegra Stöve i finalen med 4–6, 6–3, 6–1. Det var hennes enda titel på All England Club, och den sista stora titlen i hennes karriär.
Hon är fortfarande den sista kvinnliga britten att vinna turneringen.
10. Serena Williams mot Angelique Kerber (2016, final)
Som regerande mästare tangerade Serena Williams Steffi Grafs rekord från Open Era på 22 Grand Slam-titlar i singel med en seger i raka set över Kerber, vilket bara underströk hennes plats bland de största i tennishistorien.
Hon vann matchen med 7–5, 6–3 och vann därmed sin sjunde och sista Wimbledon-titel. De två möttes i Australian Open-finalen 2016 i början av året, där tyskan vann mötet och tog sin första stora titel.
