Zaar: ”Vissa kommer aldrig att glömma”

När Rögle-fostrade Daniel Zaar vände hem till Sverige inför förra säsongen, efter två år i AHL, så föll valet överraskande på rivalerna Malmö Redhawks. Ett kontroversiellt beslut som många i Ängelholm inte har glömt bort – trots att han nu är tillbaka i stadens lag.
– Vissa har skrivit ”jävla svikare, varför ska du komma tillbaka nu?” säger Zaar till Betsson.

Som junior lämnade forwarden Daniel Zaar moderklubben Jonstorps IF för spel med Rögle BK och väl där tog han sig hela vägen upp i SHL och vidare till Columbus Blue Jackets NHL-organisation. Två år tillbringades i klubbens AHL-lag, men när 24-åringen kände att det var dags att flytta hem till Sverige för att få ny fart på karriären så föll inte klubbvalet på Rögle – utan på rivalerna Malmö Redhawks. Ett beslut som inte föll i god jord i Ängelholm.

– Nej, det gjorde det verkligen inte. Jag fick lite skit, det fick jag.

Hela lagbibeln om Rögle

Kan du definiera ”lite skit”?
– Det var få saker som kom direkt till mig faktiskt. Det var några meddelanden på Facebook om att jag var en ”jävla svikare” och vissa andra mindre fina ord, men det är sådant man får ta.

Var du beredd på det?
– Ja, det var jag. Jag var helt medveten om hur det skulle bli och det blev ganska exakt som jag föreställde mig. Det är klart att det alltid finns vissa personer i supporterskaror eller i klubbar som såg på det som att jag var en svikare och en idiot som valde Malmö, så det var ganska väntat.

Zaar berättar att det inte var så mycket ett nobbande av Rögle som det var ett val av Malmö.

– Jag började prata med Malmö redan två eller tre månader innan säsongen var över i USA och de presenterade att de verkligen hade en plan för mig. Under den tiden hörde jag ingenting från Rögle och bara lite från andra klubbar via min agent, så det var väl Malmös plan för mig som blev avgörande.

Hade du en dialog med Rögle då?
– Ja, jag träffade dem när jag kom hem, men det var nog bara det faktiskt. Det blev inget mer efter det.

De återkom inte?
– Nej, och det var väl det jag tyckte var lite konstigt också. Om man verkligen vill ha en spelare så ringer man i alla fall och kollar med agenten.

Men du sa inte nej till Rögle? Det fanns ingenting att säga nej till?
– Nej, det låg inget erbjudande på bordet, så det var ingenting att säga nej till.

Att kalla Malmö Arena för hemmaplan var dock inte lika konstigt för Zaar själv som många kanske trodde.
– Alltså, jag ser mig väl inte som en Ängelholmare i grunden. Hela min barndom spelade jag ju i Jonstorp. Jag tror att det hade varit någonting annat om jag hade vuxit upp i Rögle och växt upp med den rivaliteten från barnsben, men nu var det ju snarare så att Jonstorp hade Rögle som rivaler. Det blir lite annorlunda på det sättet, men det är klart att det var annorlunda att ta på sig en Redhawks-tröja. Jag försökte dock bara se till mitt eget bästa hela tiden och dessutom tror jag att rivaliteten var värre förr i tiden.

Det verkade som att det fanns många som gillade dig här i Ängelholm och därför blev besvikna när du inte kom tillbaka.
– Ja och det var väl det som var lite av problemet tidigare. Nu är det en helt annan klubb tycker jag, men förr tog man lite för givet att de som har varit här kommer att komma tillbaka. Jag vet många andra som också har valt andra klubbar, exempelvis Dennis Everberg, Eric Martinsson och Jakob Lilja.

Du tänker att klubben har trott att de inte alls behövt anstränga sig för att spelare ska komma tillbaka?
– Ja, men lite så var det nog. Spelare idag vill ju framåt. De vill över till USA, spela på toppnivå och ha den bästa utvecklingsplanen för sig själva och då väljer de sju så klart den klubben som erbjuder bäst förutsättningar att lyckas. Så tror jag att det är på vanliga arbetsplatser för vanligt folk också.


Många pratar om att det blev en helt annan klubb när bröderna Abbott kom in som tränare och sportchef. Att det blev en ny kravbild och så. Har du märkt någon skillnad?
– Det är en enorm skillnad. Jag mötte Rögle två matcher utan Abbotts och två matcher med dem i fjol och det var ett helt annat lag då. De åkte skridskor, satte press och var betydligt jobbigare att möta, så jag upplevde att det var en väldigt stor skillnad.

Kontraktet med Malmö skrevs på två säsonger, men redan efter den första så bröts det. Relationen med tränaren Peter Andersson och en egen, längre, formsvacka beskriver 24-åringen som de stora anledningarna bakom beslutet.

– Jag hade väldigt höga förväntningar på mig själv. Det vet jag inte om det var bra eller dåligt, men jag fick en bra start på säsongen innan jag kom in i en ganska lång formsvacka. Det gick trögt och jag kände mig inte alls på hugget förrän vid jul. Då började det vända igen och därefter gick det väl helt okej i slutspelet, men jag kräver mycket mer av mig själv än vad jag levererade under förra säsongen, säger han.

Varför lämnade du?
– Jag satte mig efter säsongen med Patrik Sylvegård och Mathias Tjärnqvist (sportchefer i Malmö) och vi kom väl tillsammans fram till att den bästa lösningen vore om jag sökte mig till en ny klubb. Jag kände inte att jag hade förtroende från Peter Andersson (huvudtränare) under långa delar av säsongen och jag tror att det måste finnas där. Att coachen måste tycka om det. Sedan kanske sportchefen älskar dig eller vad som helst, men du måste ha tränarens förtroende.

Vad var det som inte fungerade?
– Jag fick uppfattningen av att om du kommer lite på kant med Peter så är det helt kört. Det var så jag upplevde det. Sedan har ju jag träffat Peter tidigare och som privatperson har jag absolut ingenting emot honom, men just hockeymässigt kom jag lite på fel sida med honom och då var det kört. Det var inte mycket sinsemellan med honom och det tror jag att det finns andra spelare som också håller med om.

Vad hände om ni tog upp det med honom att ”det här funkar inte”? Eller gick det inte alls?
– Jo, alltså jag hade ju samtal med honom under säsongen, men det hjälpte inte speciellt mycket. Vi hade ett samtal vid jul kommer jag ihåg och då var jag riktigt less på det. Sedan är det självklart så att jag inte hade levt upp till förväntningarna då heller och det argumentet köper jag till 100 procent, men om man ska lyckas så måste respekten vara ömsesidig och man måste ha tålamod.

Kände du att du saknade förtroendet?
– Absolut inte i början. Jag fick förtroendet i början och sedan är det ju så att om något extra skott hade gått in under hösten så hade ju självförtroendet gått upp också. Jag kände att de trodde på mig från start, men att det blev mindre och mindre hela tiden. Det fanns andra spelare i laget som gjorde det bra och vars spelstil han gillade, så då gick de före och så fungerar det ju.

Lösningen till den här säsongen blev att återvända till Rögle, men det innebar även att han skulle behöva ta emot nya reaktioner från de som tidigare kallat honom ”svikare”.

– Det blev väl lite reaktioner i stil med att ”jaha, nu passar det”. Det var väldigt blandat. Vissa tog emot mig med öppna armar och vissa skrev att ”jävla svikare, varför ska du komma tillbaka nu?” och ”nu kommer han krypandes på knä tillbaka”. De flesta har dock välkomnat mig och sagt att de ser fram emot en bra säsong och att se mig spela igen.

Känns det som att du har lite uppförsbacke på vissa håll ändå?
– Vissa kommer nog aldrig att glömma att jag har spelat för Malmö, men det är väl bara att försöka bevisa att det är här jag vill vara nu.

/Mårthen Bergman

Läs om alla lag i Betssons digitala SHL-bibel

Läs alla spelarintervjuer