Sarah: ”Ju mer känd, desto större risk att saker misstolkas”

Sarah Sjöström var Sveriges kanske största guldhopp i Tokyo. I svallvågorna av corona-krisen fick hon vinka hej då till mästerskapet. I en lång intervju berättar hon om ”gubbarnas kritik”, drivkrafterna, vikten av att ta det lugnt och sin tuffaste utmaning i karriären.

– Vink vink!

Sarah Sjöström står tre meter ifrån mig i sin hall i lyan på Södermalm i Stockholm. Det är corona-tider och social distansering ligger högt på topplistan. Men det är inte bara till mig Sarah vinkar. För ett par veckor sen fick hon också vinka adjö till OS 2020 i Tokyo. Mästerskapet har distanserat sig rejält från sina tävlare, närmare bestämt ett helt år.

– Det ger mig ett år till att förbereda mig, så det är ju bra, säger hon och skrattar.

Känns det inte… surt?
– Jo, visst gör det det. Jag hade en superbra planering för det här året. För en gångs skull hade jag bestämt vart jag skulle tävla och åka på träningsläge. Det är någonting jag brukar ta lite som det kommer. ”Jag kanske är med på EM. Ska jag köra SM eller inte?” och så vidare. Men den här gången hade jag perfekt planering hela vägen till OS och så bara, jahapp, det blev inte så. Så nu får man göra om allting.

Eriksdalsbadet, där Sarah tränar, står öppet som vanligt.
– Jag kommer behöver hitta en ny planering träningsmässigt, jag vet inte vad det bästa upplägget är. Så det här blir ett test, förmodligen den största utmaningen som jag kommer att ha under hela min elitkarriär. Det kommer bli en extremt tuff utmaning. Men det är ju lika för alla.

Hur var den stundande mästerskapsformen?
– Jag var i väldigt bra form. Säsongsstarten i januari var super och jag var på god väg att hitta formen jag ville ha på OS. Under de två senaste åren känner jag att jag bara blir bättre och bättre på träningen. Jag blir snabbare och starkare men har inte riktigt fått ut det på tävling än. Men jag har haft is i magen och bara väntat på att det ska komma.

Du vet inte när du kan vinna något nästa gång. Är inte det en konstig känsla?
– Det hade nog varit tuffare inför mitt första OS eller OS i Rio. Jag älskar att tävla, det är en fantastisk känsla att vinna och slå rekord men samtidigt är 99 procent av det jag gör min vardag med träningen. Det är väldigt, väldigt få dagar på ett år som det är tävling. Som elitidrottare måste man verkligen trivas med vardagen man har. Och det gör jag.

Hur har din träning ändrats sedan beskedet?
– Nu kör jag till exempel inte dubbla simpass på en dag utan jag kör kanske bara gym på eftermiddagen. Istället för att gå och simma, sen gymma, sen simma igen. Det är det andra simpasset när man ska gå tillbaka till simhallen igen på eftermiddagen som är tuffast för mig mentalt. Så under den här situationen som uppkommit nu har vi valt att testa att ta bort det.

Finns det något i dig som andas ut och känner ”åh skönt att inte träna så mycket”?
– Absolut. Nu kan jag unna mig att ta det lite lugnare. Jag tror att det här till och med kan få mig att bli ännu bättre. Jag har tränat i så många år nu att det finns en chans att jag till och med är lite övertränad. Att kunna få vara hemma lite mer och bara koppla av kommer bara vara positivt för mig.

Hur länge tror du att du orkar motivera dig utan att veta när du ska tävla igen?
– Jag tror jag kommer kunna hålla motivationen uppe ganska länge för jag trivs så himla bra med vardagen som jag har. Jag hade velat ha den här vardagen med tränandet även om det inte hade varit några tävlingar, bara för att hålla mig i form och känna att kroppen är stark.
– Sen är simning en sport där det är väldigt lätt att få till ett tävlingsmoment på träning. Jag kan fortfarande gå och ställa mig på startpallen på ett träningspass, simma 100 meter fjärilsim på max, ta en tid och så kan jag se hur bra jag är.

På väggarna hänger bilder av fotografen Joel Marklund, där han monterat en kamera under vattnet och fått lika delar vackra som unika bilder på Sarahs största lopp. Vi fastnar vid en bild från finalen i 100 meter fjäril vid spelen i Rio de Janeiro.

– Kolla latsen, sjukt va? säger hon och pekar på latsmuskler som får Cristiano Ronaldos dito att falna.

Finalen slutade med guld och nytt världsrekord på tiden 55,48. Hon blev första svenska simmerskan någonsin att vinna OS-guld. Sarah lämnade Brasilien med ytterligare två medaljer, silver på 200 meter frisim och brons i samma simsätt på 100-metersdistansen. Men framgången hade ett pris.

– Jag hade oerhört höga förväntningar på mig från alla håll och kanter, inklusive från mig själv. Att åka till OS i Rio och hantera all den pressen var extremt påfrestande både fysiskt och mentalt. Jag lyckades hantera det fantastiskt bra och kom därifrån med tre medaljer men sista dagarna under det OS:et var… inte bra.

– Jag var så trött att jag inte ens orkade äta och fortsatte att pressa mig själv ändå. Sen kom jag hem, jetlaggad och säkert lite trött från allt festande. Då sov jag tolv timmar per natt, gick upp och åt frukost och gick och la mig igen. Hade inte min kille väckt mig hade jag förmodligen sovit i veckor. Men det är klart man blir trött av att fira massa OS-medaljer, säger Sarah och ler.

– Skämt åsido var det en lättare utmattning. Det tog nästan ett halvår innan jag kunde träna ordentligt igen.

Hur påverkade det dig?
– Jag har en mer sund inställning idag. Man måste verkligen lära sig att hitta balans i livet också. Jag kan inte bara vara 100 procent seriös idrottare dygnet runt, året om. Det går inte. Jag måste våga ta ett steg tillbaka ibland. Fira midsommar, ta ett glas vin eller vad det nu är. Att jag går ut och dricker vin en kväll med kompisar kanske inte är optimalt för återhämtning just där och då men det är ändå viktigt för det mentala att få koppla av lite. Det måste jag våga göra. Och sånt är jag mycket bättre på nu. Vill jag ha en lång karriär gäller det att våga koppla av också.

Hur ofta tar du en fylla?
– Haha, jag misstänkte att den skulle komma. Jag är lite mer av en finsmakare.

Dyra viner?
– Mm! Vin, goda drinkar, väldigt sällan. Jag är verkligen en finsmakare… kanske på ett lite odrägligt sätt? Haha!

Du är sån som skickar tillbaka viner eller?
– Hahaha, nej då… inte så illa! Men jag gillar att unna mig gärna lite bättre viner.

Du har vunnit så himla mycket, varit så otroligt framgångsrik och är fortfarande ung. Vad driver dig?
– Just nu är det bara att hålla mig i form.

Och ditt ”hålla sig i form” resulterar i att du är bäst i världen?
– Lite så, ja.

Den 6 mars gjorde Sarah en intervju med Dagens Nyheter där hon gick hårt åt bristen på ekonomisk ersättning för att tävla i OS.

– I Tokyo gör jag mitt fjärde OS, och jag ser väldigt mycket fram emot det. Men fortsätter ISL (International Swimming League) att växa kan det bli det jag prioriterar. Nu är jag ju ambassadör för ISL så självklart ser jag det som en viktig tävling, men jag vet att flera simmare tänker som jag, sa Sarah i DN och fortsatte:

– Jag inser att det är kontroversiellt att säga att jag kan komma att prioritera en liga med mycket prispengar före OS. Men att vara idrottare är mitt yrke, inte en hobby. Om andra tjänar pengar på det jag gör, varför ska jag då inte få en del av det?

– Ett OS genererar galet mycket pengar, men väldigt lite kommer oss idrottare till del. Jag tycker alla idrottare som satsar mot OS ska få bättre ekonomisk hjälp på vägen dit.

Uttalandet rörde upp åsikter på sociala medier och den som kritiserade Sarah hårdast var förre Tre Kronor- och NHL-målvakten Tommy Söderström som gick loss på Twitter.

”GIRIGHETEN har fått ett ansikte. Sarah kanske ska komma ihåg att det är OS-medaljerna som gjort henne folkkär och gett henne sina sponsorkontrakt för vilken svensk/media följer InternationalSwimmingLeague??? OS för mig handlar om äran/glädjen att representera sitt land. OS är det finaste en idrottare kan va med i så för min del kan Sarah stanna hemma om prispengar är en faktor för henne….för mig handlar OS om att representera sitt land och gemenskap/världens blickar på sig i 2v vartannat år.”

Jag läser upp citatet för Sarah och hon skrattar till lite och suckar.

– När det kom ut var det någon kompis som sa ”Såg du vad Tommy Söderström sagt?” och min första tanke var ”Vem är Tommy Söderström?” Jag hade ingen aning om vem han är.

Vad säger du om det han tycker?
– Ja du…

Sarahs sambo Johan kommer in i rummet.

– Johan, vad säger vi om Tommy?

De skrattar innan Sarah svarar. Det märks att det inte är första gången det här har kommit på tal.

– Jag fattar exakt vad han säger och jag förstår hans argument. Jag sa aldrig att ”så här måste OS göra”, jag tycker bara att man kan modernisera det, utveckla det och göra det bättre för fler idrottare. Det är bara det. Det är väl inget man behöver argumentera för egentligen.

– Sommar-olympiaderna bärs I huvudsak upp av tre idrotter. Friidrott, simning och gymnastik. Det är dessa idrotter som motiverar stora TV-bolag att betala astronomiska summor för rättigheterna. På något vis känner jag att kanske lite fler resurser från dessa tillgångar borde komma idrottarna tillgodo. Det är lite skillnad när till exempel USA skickar ett ”Dream Team” i basket, det blir en kul grej för dem. Efteråt kan de återvända till sin penningstinna liga.

– Jag unnar dem verkligen det men när det gäller sporter med betydligt mindre pengar så känns det som att vi kanske borde ta del lite mer av kakan. Därför är jag jätteglad att ISL kommit i just simningen. Detta har också gjort att internationella simförbundet FINA höjt sina prispengar.

Det är först under de senaste åren som det blivit de här pengarna i simningen och nu kan fler simmare just under den yppersta världseliten också hanka sig fram på sin sport.

En av de översta artiklarna när man googlar dig är från TV-programmet ”Renées brygga” med en tillhörande text där det står att du drog in 7,5 miljoner kronor det gångna året. I allmänhetens ögon blir det ju lite ”Varför ska hon som har så mycket pengar avstå från OS om hon inte får betalt för det?”

– Om man faktiskt läser vad jag säger så är det rätt så tydligt vad jag menar. Jo, jag har tjänat bra det gångna året men man ska också betänka att jag är absolut bäst i världen på vad jag gör i en mycket konkurrensutsatt sport som utövas globalt. Jag har slitit och tränat sedan jag var 12 år.

Men det är inte förrän de sista åren jag lyckats tjäna några pengar att tala om. Hade jag varit till exempel tennisspelare och lika bra så hade jag tjänat dessa pengar på en månad.

Men du förstår hur de där rubrikerna ser ut för folk?
– Ja, det är klart jag gör.

Stör det dig?
– Nej, absolut inte. Om någon skriver en otrevlig kommentar på insta, då tar jag bort den. Men jag har verkligen lärt mig att ignorera kommentarer som jag uppfattar som snedvridna eller felaktiga.

Fick du några kommentarer om det här?
– De allra flesta jag fick var väldigt positiva och glada att jag tog upp detta. Men jag ska inte ta upp det här så mycket mer utan ska nog bara vara tyst, känner jag. Jag vill aldrig vara med i någon slags debatt eller så, det är inte jag. Så man får väl låta bli att prata överhuvudtaget. Ju bättre idrottare man blir desto mindre behöver man säga för att det ska blåsas upp.

– Folk har åsikter om allting. Alltså Lars, Åke, Lars-Åke, Hasse och alla andra som kommenterar… vet du, jag skiter i gubbarna, jag skojar inte. De får skriva vad de vill.

– Om det däremot kommer fram någon ute som vill ta en diskussion med mig så är jag jätteöppen att prata kring det. Men jag vill inte ha en debatt via media, det var inte därför jag sa så.

Jag uppfattar dig som en av våra mest folkkära idrottare. Tror du det fick sig en törn av detta?
– Nä, faktiskt inte. Inget jag känner av i alla fall. Men det är kanske bäst att inte säga så mycket mer i sådana frågor. Ju bättre och mer känd man är desto större är risken att saker både misstolkas och blir fel.

Men just nu är det inte så bra om du är tyst för jag har lite frågor kvar.
– Haha! Okej, kör.

Även om du inte bryr dig om kritiken, förstår du den?
– Jag hade fått fått ordentligt med mothugg om jag hade sagt tvärtom också. Det hade nog varit fler som kritiserat mig om jag sagt att det vore oacceptabelt om idrottare få mer ut av ett OS. Man får försöka ha lite förståelse för vilken tid de som tar sig till OS lägger ner för att komma dit. Och att det finns personer som tjänar pengar på oss. Det är många som glömmer bort.

– Visst jag förstår argumenten om att man ska vara stolt och att det är fint att representera sitt land och… äsch, jag vet faktiskt inte vilka argumenten är. Jag har inte hängt med i debatten. Men det är många idrottare som tränar, tränar och tränar i fyra år inför ett OS Det behöver inte vara att man ska bli miljonär utan det kan vara någon form av bonus bara för att man gör bra ifrån sig på ett OS.

– Jag säger inte att jag har en lösning på problemet. Men det vore häftigt om man kunde ta ett steg framåt inom den olympiska rörelsen. Vad kan man göra för att vi ska få fram fler professionella idrottare? Man vill hålla kvar att man är amatör men vill man ha kvar simningen och friidrotten som de största OS-sporterna så kommer man nog behöva ändra något.

Hade du kunnat avstå ett OS med den motiveringen eller var det för att väcka en debatt?
– Det handlar inte om att jag vill börja tjäna mer pengar för att vara med på OS. Men vi säger att ISL och OS skulle gå samtidigt och att jag har en chans att vinna pengar på ISL, då kanske jag funderar på vad jag ska prioritera. Och jag tror de allra flesta av de bästa simmarna hade valt ISL om det hade varit riktigt stora prispengar där. Nu hade ju inte den tävlingen hamnat samtidigt som OS för de anpassar ju schemat. Jag kommer aldrig behöva välja men jag kanske väljer vilken jag vill toppa formen till, hur jag lägger upp min träning.

Om vi ändå ska avsluta med att prata om att vinna medaljer. Har du något mål kring hur mycket mer du ska vinna?
– Nej, jag har aldrig haft uppsatt att jag ska vinna 20 guld, slå alla de här världsrekorden eller vara med i si och så många OS och tävla tills jag blir gråhårig. I intervjuer när folk frågar hur många guld jag har och sånt, jag står som ett frågetecken.

– Under VM i Gwangju när en reporter sa att jag är den första kvinnan någonsin som vunnit fem medaljer på fem individuella grenar i ett VM så var min första reaktion ”Jaha?!”. Jag hade ingen koll alls på det innan. Det är skithäftigt att få höra den statistiken men det är aldrig något jag kollat upp innan eller som jag suttit och pratat med min tränare om.

Så det finns inget i dig som skulle triggas av att göra en “Phelps” och säga utåt vad du ska prestera för att ”sätta extra press” på dig själv?
– Alltså om jag går och säger “jag ska vinna 50 fritt på OS”. Det skiljer såhär lite mellan ettan och den som missar finalen, säger Sarah och måttar någon centimeter med fingrarna.

– Då kan jag inte säga en sådan sak. Det är inte jag att göra det, det händer inte.

Så vad är målet?
– Jag siktar alltid på att vara bättre än jag någonsin varit, vilket i sin tur innebär att jag måste slå världsrekord.

Hur många OS till blir det tror du?
– Generellt är väl en kvinnlig simmare som bäst mellan 20-25. Det är typ då många pikar. Men det är fler och fler som håller på högre upp i åldrarna nu eftersom fler kan leva på sporten även om man inte är etta i världen. Så det kanske kommer ändras.

Du är 26. Har du pikat?
– Nej. Jag är starkare än någonsin på gymmet och jag kör träningsserier i vattnet som jag aldrig orkade göra när jag var som bäst 2016-2017. Det gäller bara att jag hittar ett sätt att få ut den kraften jag har på träning även i tävlingssammanhang. Det kan vara en enkel grej som att jag bara måste våga vila och luta mig tillbaka för att sen kunna växla upp när det gäller. Nu har jag ett unikt tillfälle att testa det. 

---

Fyra snabba

Har du simmat världsrekordtider på träning nyligen?
– Jag har simmat riktigt snabba tider på träning. Jag har varit väldigt bra på alla de där tuffa konditionsserierna, sådana man inte hade gjort på tävling. Däremot är det inga världsrekordtider på toppspeeden ännu.

Om du skulle maxa i dag, hur långt ifrån världsrekord hade du varit?
– Jag hade kanske hade varit 1,5 sekund ifrån på 100 meter. Och på 50 meter ungefär en sekund ifrån. På ett OS eller VM får du det lilla, lilla extra med konkurrenterna på banorna bredvid.

När du simmat ett lopp, kan du på ett ungefär gissa vilken tid du simmat på?
– Ja, jag tror det. Ibland blir man positivt överraskad. De allra flesta gångerna som jag slagit världsrekord har jag blivit väldigt förvånad. Det kanske inte har känts hundraprocentigt. Och då har jag ju fullständigt krossat världsrekord när jag känt så.

Hur känns det att vara bäst i världen?
– Jag går inte runt och tänker att jag är bäst i världen. Det är så naturligt för mig på något sätt, säger Sarah och skrattar.

– Jag vet inte hur det inte känns så det är svårt att svara på. Jag har jobbat stenhårt för mina framgångar och det är en häftig känsla. Jag är väldigt stolt.

---

Profil: Sarah Sjöström

Text och bild: Mårthen Bergman